Terapisession #3 - Flygrädsla

Nu är vi igång!!

Värdera rädslan..hmmm, ja det är ju alltid bra att kvantifera saker så att det på något vis blir mätbart. det är ju först då man märker om en åtgärd man tagit gjorde saken bättre eller sämre. Det pratas om VAS och det är en 10-gradig skala där mans kall peta in sin rädsla, noll är lägs, tio är högst. Om noll är helt orädd och tio är fullt panikslagen och en vägran att gå på planet ligger jag väl troligen i mitten kan jag gissa, Om man skall sätta lite ord på det så blir det typ: oro, kryp i magen, mild stresskänsla, rädsla för att rädslan skall bli värre i planet.

Om man skall ta de mer extrema som jag redan tidigare lyckats förtrycka så är det det där med panikattack i planet, att den där dolda Tourett (man är ju lite hypokondirker också.....) skall fullt utvecklas och att man börjar gunga i sätet och skrika könsord, att ohämmat börja gråt i en flygvärdinnas famn, att toaletterna skall vara ur funktion och att matförgiftning inträffar på planet...vad fan gör man då? Jag tror också att min flygrädsla bottnar lite i att jag inte har kontroll över planet och min situation ombord på det. Jag har överlåtit kontrollen till någon annan vilket jag ogillar lite......

Min flygrädsla uppstod när jag flög till irland för några år sedan, piloten och personalen brast ganska ordentligt i att informera om vad som hände och det var ordentliga förseningar. Jag har skrivit om det tidigare....
http://the-dustman.blogspot.com/2008/06/fobi3-att-flyga.html

Så långt har vi då värderat och kvantifierat flygrädslan lite, skall se vad vi fortsättningsvis kommer fram till.

Live well and prosper!